Lustigt hur våra stormarknader invaderas av semestrande svenskar. Här där jag bor är skillnaden lika med ett 50%-igt påslag med besökare hos ICA Supermarket och även Willys. Då jag handlar mina daglig varor i sagda butiker så märks skillnaden framförallt ute på parkeringsplatsen där det under de övriga säsongerna ligger på ett 40-60% utnyttjande medans det semestertid är i stort sett helt fullbelagt.

Vad klagar jag på egentligen?
Kanske svenskens oförmåga att ha andra intressen än shopping … och åter shopping när det gäller rekreation.

Det talas mycket om nativitet och hur hemskt det är att svensken, under många år, föder färre och färre antal barn. Politikerna sitter i timtal och diskuterar hur man skall höja födslotalen och ekonomer som gapar om hur dåligt det kommer att bli för svensk ekonomi.

Vad är så hemskt egentligen?
Om vi inte vill föda barn enbart för födandets eller politikernas skull så låt oss då få göra som vi vill. Kanske har vi insett att vi inte kan leva genom andra och för att ha barn krävs ett genuint intresse av att föda upp en ny generation. Alltför många barn blir till genom “olyckor” eller då bara den ena partner vill. Det ger ju inte direkt någon grund för en sund och trygg uppväxt. Alla dessa barn som blivit till genom slumpen eller pga att föräldrar lockats av politikernas olika erbjudanden.

Dock finns ju en annan lösning som och tas upp i media som något bra - nyligen invandrade som kommer hit och fortsätter att föda barn i enlighet med sina traditioner, men är det verkligen en hållbar lösning?
Knappast då deras värderingar och kulturer oftast skiljer sig markant från det svenska. JA! Vi har en svensk kultur och vi har genuina svenska värderingar vilka under -70 och -80-talet gav oss en hel del pluspoäng i det globala rummet. Svenskar står fortfarande högt i kurs utomlands även om vi sakta dalar från vår topposition.

Så vad har barnafödandet med allt detta att göra?
Kan vi visa för en omvärld som är överbefolkad att vi tar en annan väg, än att piska upp födslotalen med olika ågärder, och verkligen bryr oss om varje ny individ som vi får i vårt samhälle. Då har vi ännu en chans att påverka vår omvärld på ett positivt sätt. Vi behöver inte massproducera bebisar i en värld där varje kvadratmeter är intecknad upp över öronen. Vi behöver inte ta in alla möjliga människor för att lösa framtidens äldrevård, för övrigt vem säger att de som kommer till Sverige nu vill ta hand om våra mor- och farföräldrar?!

Låt oss föda barn i Sverige på ett ansvarsfullt sätt igen och sluta oroa oss för den tid som kommer. Det kommer att finnas unga människor i framtiden med, men med en betydligt tryggare uppväxt än dagens generation (där majoriteten av föräldrarna verkar ha gett upp och tillämpar en ‘vind-för-våg’-uppfostran).

Darklorden aka Rob

Sitter här och filosoferar medans jag putsar objektiven, vart är fotograferandet på väg? Allt mer tycks handla om teknik och de senaste prylarna. Så fort ett nytt kamerahus eller objektiv annonseras blir det hysteri i vartenda foto forum, särskilt om det är ett nytt kamerahus. Den senat inköpta fotoprylen, kanske bara ett par månader gammal är plötsligt uttjänt och måste bytas till den senaste som har en eller annan finess som saknades.

Allt mer handlar om tekniken bakom fotografin. Målet, bilden kommer mer och mer i skymundan för snacket om de senaste funktionerna och det låga bruset på det nya kamerahuset eller den nya ”nanocoatingen” på det senaste objektivet.
Fullt fungerande utrustningar i toppskick säljs för att få loss pengar till den där nya heta prylen.
Bilder tas men mest testbilder för att visa hur mycket bättre den nya prylen är jämfört med den gamla.

Självklart är nya fotoprylar tekniskt överlägsna äldre, inte snack om annat. Men den två år gamla kameran är precis lika bra idag som den var när den släpptes och kan leverera toppenbilder många år till, om den får en chans.
Ens bilder blir inte bättre per automatik med en ny fotopryl, det hänger på den som håller i kameran hur bra bilden blir.
Teknikdåren inom mig vill naturligtvis att jag också skall köpa nya prylar. Många fighter har vi haft, teknikdåren och jag.

Tack och lov börjar jag känna vittring av seger över min inneboende teknikfreak. Nya prylar lockar förvisso men inte alls på samma sätt som de har gjort. Jag har en bra utrustning som får hänga med åtskilliga år till. Objektiven är få men det bästa som gick att få då de inköptes, inköpen planerades noga efter behovet uppkommit. Detta har givit mig 4 objektiv som täcker i stort sett 100% av mina behov. 4 objektiv av yppersta kvallitet som kommer att överleva åtskilliga kamerahus. Kameran? En Nikon D200 som inköptes 2006.

Fördelen med att stanna vid sin utrustning är att man hinner lära sig dess styrka och svagheter, framför allt svagheterna är viktigt att känna till, så man kan lära sig att kringgå dom. Det har jag gjort och min D200 blir bara bättre och bättre ju längre tiden går.

Så i mitt i all teknikyra, släpp annonserna för den senaste prylen och ta med den kamera du har ut och fotografera. Den hjälper dig till fantastiska bilder.
Om den får chansen!

Over and out.

//Rulle

Lantbruksuniversitet i Uppsala krävs på miljonskadestånd av 47 kvinnor som inte kommit in på veterinärutbildningen då män har gynnats i lottningen.

I spetsen för gruppens talan står Olivia Rozum från Lund. ”Det här är ett viktigt principfall om likabehandling”, skriver Clarence Crafoord vid Centrum för rättvisa.

Historiskt har veterinäryrket varit mansdominerat, men i dag lockat yrket betydligt fler kvinnor än män.

TT

Publicerad: 2008-07-11

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70850208_852__,00.html